|
Post by Chutotoro (Reine) on Dec 28, 2014 0:34:54 GMT 1
Är lite inne på murder/mystery-filmer just nu Hamnade dock lite snett när jag såg den senaste i raden: Blue Ruin. Det var mer en film i hämd-kategorin, som ju iof är lite av en närbesläktad genre. Den var dock bra, och påminde mig väldigt mycket om en film som heter Dead Man's Shoes som jag såg tidigare i år eller förra året. Det var en engelsk, väldigt gritty film som var otroligt välgjord och lite annorlunda. Blue Ruin är från USA, men kändes nästan brittisk den också i sin framtoning och stämning. Jag älskade att historien berättades fram på ett väldigt enkelt och linjärt sätt, och man fick följa med hela vägen från a till b. Den var smart berättad också, och med väldigt små medel förstod man precis så mycket som man borde utan alls mycket dialog. (OFFTOPIC RANT!!! Det är verkligen ovanligt att filmer har en linjär berättelse nuförtiden och det är synd tycker jag. Det krånglas till alltför mycket och alltför ofta med flashbacks och "spoilers" hit och dit! Finns inget värre än när en film börjar "med slutet" i 5, 10 minuter, ofta mitt i en action-sekvens och sen kommer det förhatliga som man bara visste skulle komma: 3 weeks earlier....... Hela filmen förstörd för mig och i flera fall stänger jag till och med av och slutar titta!)
|
|
|
Post by limpet on Dec 28, 2014 13:04:22 GMT 1
Dead Man's Shoes är en höjdare! ( Hugger på din OFF TOPIC RANT : Kan hålla med om det där med icke-linjära berättelser och flashbacks. Det används för mycket idag utan finess. Ett vanligt grepp i TV-serier är att ha minst ett avsnitt per säsong som börjar med finalen och sedan kommer en skylt "48 timmar tidigare" eller liknande. Ett tråkigt grepp som egentligen inte tillför så mycket. Som sagt, det krävs finess. Den stora utmaningen är att hoppa mellan olika tidpunkter (t ex flashbacks) utan att helt sänka tempot som helhet. Flashbacken måste vara minst lika intressant som huvudhandlingen. T ex slutade jag titta på TV-serien Orange is the New Black mycket pga alla tråkiga flashbacks som bara stal tid från handlingen i nutid. Men ibland funkar det. Tyckte t ex att första säsongen av Damages hade ett schysst grepp med "tvärtom-flashbacks" där man får se glimtar av framtiden och huvudhandlingen leder sakta men säkert fram mot denna framtid. Framtidsglimtarna innehåller inga direkta spoilers utan tittaren får själv försöka lägga ett pussel mellan nutid och framtid och försöka få ihop det. Väldigt krystat och manipulativt berättande, men det funkade.)
|
|
|
Post by Chutotoro (Reine) on Dec 28, 2014 15:27:25 GMT 1
Det funkade ju bra i Lost också där man fick info om personerna i flashbacks då och då. Det är just bara den där intro-grejen jag hatar Billigt effekthöjande piller dom kör med!
|
|
|
Post by limpet on Apr 18, 2015 16:53:31 GMT 1
Svårt att missa kanske, då t o m SVT-nyheter "är på" kring detta, men den 28/5 släpps hajpade kortfilmen "Kung Fury" på Youtube. Jag förväntar mig 30 minuter 80-tals-ostigheter med Iron Sky-mentalitet. I förrgår publicerades ledmotivet av "Hoffen". Jag har bara spelat klippet två gånger, men det räckte för att låten skulle fastna i huvudet. "Action! hum-humhumhumhumhumhumhum True Survivor...!"
|
|
|
Post by limpet on Apr 18, 2015 16:57:00 GMT 1
Och apropå Iron Sky, en uppföljare är på gång. Dance, Vladimir Putin!
|
|
|
Post by limpet on May 6, 2015 20:06:23 GMT 1
Har varit hemma sjuk och passat på att dega i soffan framför diverse klassiker. Såg om "The Adventures of Robin Hood" från 1938 med Errol Flynn och Olivia de Havilland. Detta är nog banne mig en av de bästa matinéer som har gjorts. Väldigt underhållande och "camp" på samma gång. Egentligen behövde Mel Brooks aldrig göra en parodi med "Men in Tights", då den här förlagan är lite av en parodi på sig själv. Innehåller många arketypiska actionsekvenser som senare har kopierats om och om igen. Och scenerna mellan Flynn och de Havilland är fina, det finns kemi där. Sedan finns en del käcka repliker också. Robin Hood: Come now, Sir Guy. You would not kill a man for telling the truth, would you? Sir Guy of Gisbourne: If it amused me, yes! *** Lady Marian Fitzswalter: Why, you speak treason! Robin Hood: Fluently. *** Prince John: You hear that, gentlemen? Here's Gisbourne so in love with Marian he daren't say ''boo'' to her... and this saucy fellow gives her better than she sends. Hemmabiosnobben inom mig njöt lite extra då jag såg filmen i high definition på min feta 70-tums-tv. Mycket bra digitalisering och i lysande technicolor. Där fanns en hel del extramaterial också, och en kul grej var när dom snackade om stuntmännen. Det behövdes en hel del sådana såklart i den här filmen, "and they got a bonus if they took an arrow". När någon fick en pil i bröstet var det alltså på riktigt. Man hade en stålplatta plus en bräda i balsaträ under kläderna som man sedan sköt mot med pilbåge. Aje. Ni kan tänka på det 1:30 in i detta klipp när soldaten får en pil i sig.
|
|
|
Post by Chutotoro (Reine) on May 7, 2015 11:12:43 GMT 1
Får sätta upp den på min "att se-lista"! Har fått en hel del nya filmer där nu. Fick nämligen ett infall häromdagen. Jag kom på att jag saknade det gamla härliga VHS-formatet som jag växte upp med som barn hemma. De är ju rätt billiga att köpa nuförtiden, så jag letade runt lite och klippte hem ett paket med nästan 400 originalfilmer på tradera ;D Anledningen till att jag valde just det paketet var att det fanns en hel del äldre hyrfilmer och det var framförallt de jag var ute efter! Warner Home Video!!!!! ;D Älskar den där reklamfilmen de körde innan filmerna, haha! (Det är alltså nostalgi-samlaren och nörden i mig som vill ha de snygga filmerna i bokhyllan fram för allt, så det inte blir några missförstånd här, hehe ;D) Nu håller jag på o jagar rätt på en VHS-spelare som en bonus, sen ska den kopplas ihop med min hemmabio-projektor och sen blir det nostalgikvällar framöver med riktigt taskig kvalitet och ej tillbakaspolade rullar Sen blir det filmer som: och
|
|
|
Post by limpet on Aug 31, 2015 22:28:28 GMT 1
Är hemma med ryggont och behövde spendera tiden med lite okomplicerad underhållning. Passade utmärkt med långfilmen Penguins of Madagascar som finns nu på svenska Netflix. Oväntat underhållande. "I make my own options!"
|
|
|
Post by limpet on Sept 14, 2015 13:38:28 GMT 1
Såg precis en till film av Hal Hartley, och som vanligt tänker jag då: "varför ser jag inte fler filmer av Hal Hartley?". Första filmen jag såg av honom var Amateur när den kom på mitten av 90-talet och det är fortfarande min favorit. Men det var svårt att få tag på hans andra filmer, då detta var independent-filmer och innan DVD kom och köpmarknaden för hemmabio riktigt hade etablerat sig. Sedan tappade jag bort honom ett tag och nu har jag blivit bildsnobb och helt inkörd på bluray-formatet och det har inte släppts så många Hartley-filmer på det ännu.
Jag har sett en handfull, men mina favoriter är The Unbelievable Truth, Simple Men och Amateur. Hartleys filmer, i alla fall dom här tidiga, är fulla av konstruerade scener där till distanserade, nästan drömmande, människor genomför ganska konstlade dialoger. Det här låter ju oerhört tråkigt, men det är faktiskt väldigt underhållande. Det blir en sorts spänning, ofta med underfundig humor, och när känslor ibland bryter fram genom fasaderna så blir det extra starkt. Sedan är Hartleys bildspråk och hur han "sätter en frame" väldigt genomarbetat. Jag postar lite trailers här nedan och man ser hur han utvecklas. Trailern till Amateur är fantastisk (liksom filmen).
Nåja, vill ni se något annorlunda och som luktar riktigt 90-tal så kan jag rekommendera dessa tre filmer.
|
|
|
Post by Chutotoro (Reine) on Sept 15, 2015 13:44:40 GMT 1
Intressant! Ska kollas upp
|
|
|
Post by snus93 (Edvard) on Apr 29, 2016 10:19:27 GMT 1
|
|
|
Post by limpet on Jun 27, 2017 22:01:02 GMT 1
Förr så köpte jag många nya filmer som kom. Det var mest gammal vana från att alltid ha legat före hyrfilmsbutikerna med teknik. T ex köpte jag DVD när det knappt gick att hyra och sedan likadant med Blu-ray. Dom senaste åren har jag uppnått en slags mättnad + att det ges ut jämrans många dåliga filmer nuförtiden. Så går det när Hollywood riktar om sig mot 3D-spektakel för den kinesiska publiken medan de med talang gör TV-serier på HBO istället. Nuförtiden ser jag bara nyare filmer på hyrfilm eller streamat. Mina köp koncentrerar sig på äldre filmer, klassiker och kultklassiker, som inte finns att konsumera på annat sätt. Många filmer köper jag från Criterion, Eureka och Arrow. www.criterion.com/www.eurekavideo.co.uk/www.arrowfilms.co.uk/Nu ett tips på två gamla kung fu-filmer. Jag är ingen direkt expert på området, men detta är tydligen två klassiker, både gjorda av King Hu. Mycket charmiga filmer, påkostade, snyggt gjorda med vackra miljöer och klassiskt skränig kinesisk musik. Dom är egentligen inte så action-packade som dom verkar vara i sina trailers. A Touch of Zen är ofta väldigt lugn och filosofisk, med inslag av action. Mycket vacker. Dragon Inn är lättsammare och mer av en westernfilm där intriger och rävspel på ett värdshus luktar en hel del Tarantino. Action-sekvenser och svärdfäktning är inte lika blixtrande och svävande som i modernare Wuxia-filmer, men man vänjer sig snabbt vid detta tempo och blir bara mer imponerad när de hittar på ett oväntat drag.
|
|
|
Post by limpet on Jul 13, 2017 0:40:21 GMT 1
Såg precis ännu en gång mästerverket I fjol i Marienbad från 1961, regisserad av Alain Resnais. Filmen är fransk, den är i svartvitt, den har en massa snack, den har udda filmmusik och den är väldigt långsam. Så det här är inte en film som passar alla. Jag har sett många filmer och den här är verkligen unik. Jag tror det mest liknande jag sett har gjorts av David Lynch. Handlingen utspelar sig på ett stort hotell där gästerna ofta beter sig som dåligt programmerade robotar. De upprepar sig och talar ytligt nonsens. Allt fortskrider väldigt långsamt, scener flyter ihop och ger en drömlik känsla. En man beter sig annorlunda och tycks gå mot strömmen. Han försöker övertyga en kvinna om att de möttes förra året och blev förälskade i varandra. Nu vill han att de ska rymma härifrån tillsammans. Till en början insisterar hon att han måste ha tagit fel, men sakta, sakta så förändrar hon sig från sitt robot-jag och börjar visa känslor. Kanske hon har börjat minnas någonting? Den här filmen är medvetet gjord att vara konstig för att utmana filmspråkets konventioner så som de såg ut när den gjordes. Den behöver verkligen ses mer än en gång, då många scener har detaljer som man inte uppfattar förrän man redan har sett filmen en första gång. Den har utomordentligt vackert svart-vitt foto, samt fantastisk scenografi och klippning. Det här är ren filmmagi. Sedan har den också Delphine Seyrig som är fantastisk som kvinnan. Jag hade tur och köpte filmen på svensk blu-ray. Nu verkar den tyvärr vara out of print. Det finns en liknande utgåva på amazon med svensk text, men regionsinformationen är tvetydig. Hursomhelst har den svenska gåvan utomordentlig textning. Det är mycket snack i filmen och texten tycks inte innehålla ett enda fel. Det känns som att läsa riktigt bra översatt prosa. Slutligen, bara för att demonstrera det vackra fotot så är här ett klipp med små snuttar från filmen (tillsammans med modern musik, inte originalmusiken från filmen).
|
|