Hur stod jag någonsin ut med mina gamla knivar?

[limpet]

Jag kanske kommer slipa lite skitknivar i sommar så då ville jag öva lite på det. Plockade fram min gamla kockkniv från ett IKEA-set jag köpte när jag hade skaffat mig mitt första jobb och eget boende. Fick kämpa en hel del då stålet inte var det mest tacksamma att slipa. Kniven var rejält tjock vid eggen så det blev en hög primäregg, dvs jag var tvungen att ta bort en hel del metall. Jag tror jag slipade i en ok vinkel, dvs lite högre än när jag slipar mina japanska knivar.

Till slut hade jag fått fram en egg som kändes vass. Såklart hade kniven ett fett bolster och jag gav ganska tidigt upp med att försöka få eggen vass längst bak. När jag sedan använde den så fanns ju skärpan där, men vad hjälpte det när kniven var så tjock bakom eggen? Här fick jag verkligen kämpa mig genom ingredienserna. Tomater funkade väl ok, men det kändes bara konstigt på något sätt när kniven tog sig genom.

Jag minns när jag "slog på stort" och köpte de här knivarna. Detta set kostade runt 800 SEK, typ en hundring per kniv vilket kändes verkligen lyxigt. De hade också fulltånge och var bra balanserade, vilket kändes väldigt rejält och tryggt jämfört med de billigare, flimsiga knivar jag hade haft förut.

Men på två år har ju mitt perspektiv på knivar ändrats rejält. Jag förstår inte hur jag kunde använda dessa knivar förut?

En del i detta är väl att mina knife skills har förbättrats rejält och nu försöker jag använda dem här gamla kniven på "det nya sättet" och det går ju knappt. Förut hade jag ingen teknik alls. Jag minns faktiskt hur jag en julaftonsmorgon skulle laga en janssons frestelse, stod och hackade potatis och kom på att "fasen det här låter jämrans mycket, hoppas jag inte stör grannarna med detta oväsen".

Allt var inte bättre förr...

[terraknife]

Känner igen det där lite, även om mina numera "bra" knivar nog är i klass med dina gamla slöa Hade väldigt kassa no-brand-knivar fram tills för 2-3 år sedan, då jag köpte några Global och senare några Akifusa PM, innan jag nyligen började halka in på kolstålsknivar. Global var väl kanske inte det bästa köpet såhär i efterhand, men var givetvis ett gigantiskt steg uppåt från de gamla. Det sjuka är att jag brukade laga ännu mer mat på den tiden. Förstår knappt hur jag orkade slänga ihop 8-12 rättersmenyer för upp till 10 pers med de knivarna, det blev ändå en hel del hackande och skärande.

För en hemmakock spelar det nog inte så stor roll egentligen, förutom för känslan. Rent tidsmässigt spelar det ingen roll för mig om det tar 10 sekunder eller en minut att hacka en lökhalva, och att jag numera kan hacka den ännu finare. Men det är en skön känsla, och kul, att använda en vass kniv. Som du säger, det vore omöjligt att återgå till de gamla knivarna, men innan man kände till hur bra man kunde ha det så klarade man sig

[dollydagger]

Har inte en fullt så traumatisk uppväxt. Körde Sabatier i många år och de senaste tio har jag använt Hiromoto AS. Får väl erkänna att jag gick på Globalhypen ett tag och köpte ett par men de gav jag bort.